KIMO har nöjet att meddela att webbinariet ”Hur kan märkning av fritidsfiskeredskap bidra till att minska förlust av redskap?”, som samlade deltagare från policy, vetenskap, industri och fritidsfiskesamhällen i Östersjöregionen och bortom, har avslutats framgångsrikt. Webinariet, som ägde rum den 20 januari 2026, arrangerades av Kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö (HELCOM) och organiserat av KIMO med generös finansiering från Havs- och vattenmyndigheten (SwAM).
Webinariet tog upp en kritisk miljöutmaning: övergivna, förlorade eller på annat sätt kasserade fiskeredskap, en betydande källa till plastföroreningar och ett hot mot det marina livet i våra hav. Som framhävts på HELCOM-evenemangssida, förlorade fritidsfiskeredskap – inklusive nät, linor och burar – bidrar avsevärt till marint skräp, vilket orsakar spökfiske, skadar livsmiljöer och bryts ner till mikroplaster.
Diskussionerna gav en aktuell och omfattande översikt över den globala och regionala strävan mot systematisk redskapsmärkning av fritidsfiskeredskap som ett primärt verktyg för förebyggande åtgärder och ansvarsskyldighet. Evenemanget kommer vid en avgörande tidpunkt, med den nya EU:s genomförandeförordning (EU) 2025/274 om märkning av passiv fritidsutrustning som träder i kraft i januari i år.
Global momentum och EU-politik: Handlingsramen
Webinariet inleddes med ett huvudanförande av Joel Baziuk, biträdande direktör för Global Ghost Gear Initiative (GGGI), vilket banar väg genom att beskriva den globala omfattningen av ALDFG-krisen. GGGI betonade att förlorade fiskeredskap är en ihållande form av plastförorening och den dödligaste formen av marint skräp för vilda djur, vilket skapar ett tydligt och brådskande krav på förebyggande åtgärder som märkning av redskap.
Efter detta skiftade fokus till de konkreta ramverk som möjliggör åtgärder. Haraldur Arnar Einarsson, expert på fiskeredskap från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), redogjorde för tidslinjen för obligatorisk redskapsmärkning, som förväntas träda i kraft globalt i slutet av årtiondet efter en planerad ändring av MARPOL-bilaga V. FAO:s Frivilliga riktlinjer för märkning av fiskeredskap (VGMFG), stödda av praktiska manualer och ramverk för riskbedömning, framhölls som hörnstenen för globala insatser, som stöder spårbarhet, miljöskydd, säkerhet och kampen mot olagligt, orapporterat och oreglerat (IUU) fiske.
Fokus flyttades sedan till Europeiska unionen, där en betydande policyförändring pågår. Edgars Goldmanis från Europeiska kommissionens GD MARE presenterade den reviderade EU-kontrollförordningen, som utvidgar reglerna för redskapsmärkning till att även omfatta fritidsfiske. Den viktigaste drivkraften är tydlig: fiskerelaterat skräp utgör 27 % av det marina skräpet i EU, med uppskattningsvis 11 000 ton fiskeredskap som förloras årligen.
Det resulterande Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/274 är nu aktiv. Den föreskriver obligatorisk märkning av passiva fritidsfiskeredskap (exklusive handhållna redskap) med ägar-/användaridentifiering. Förordningen är teknikneutral och möjliggör olika märkningsmetoder, men kräver att märkningen är hållbar, säkert fäst, synlig på vattenytan och gör det möjligt att koppla redskapen till sin användare.
På fältet: Nationellt genomförande, utmaningar och insikter
Kärnan i webbinariet låg i nationella fallstudier, som avslöjade både framsteg och ihållande hinder.
- Sverige (Per-Olof V Andersson, Havs- och vattenmyndigheten): Sverige betonade komplexiteten i att implementera EU-reglerna inom sitt befintliga rättsliga ramverk, där fiske är en allmän rättighet. Viktiga frågor väcktes angående den praktiska tillämpningen av de nya EU-reglerna, såsom märkningskrav för sammanlänkade nät och placering av etiketter på stora stationära fällor. Sverige överväger att anpassa reglerna för märkning av fritidsredskap till dem för yrkesfiske för att uppnå konsekvens.
- Estland (Anu Albert & Robert Aps, Estniska marininstitutet): Estland uppvisade ett väletablerat system. Reglerna kräver tydlig märkning (t.ex. specifika flaggkonfigurationer för nät, bojstorlek för burar) och tydlig identifiering som kopplar redskap till fiskarens tillståndsnummer. Även om efterlevnaden är hög och frivillig rapportering förekommer, inkluderar utmaningarna den ökande användningen av fritidsnät och behovet av obligatorisk förlustrapportering för att förbättra förebyggandet.
- Danmark (Arne Rusbjerg, Danska fritidsfiskeförbundet): Det danska fallet presenterade fiskarnas perspektiv och gav en uppriktig bedömning. Medan nya regler kräver rapportering av förlorade redskap, väcktes en stor oro: kartläggningsprojekt i områden som Limfjorden visade att en stor andel av återfunna förlorade redskap var omärkta, vilket indikerar användning i olagligt fiske. Detta understryker en kritisk utmaning: nya regler påverkar främst fiskare som följer reglerna, och deras framgång är beroende av tillräckliga verkställighetsresurser för att avskräcka olaglig verksamhet.
- Island (Haraldur Arnar Einarsson, expert på fiskeredskap från FAO): Island har haft regler som kräver märkning av nätredskap (på flöten och ankare) i årtionden, men det fanns inget krav på att märka själva nätet. Regeringen införde regler 2020 som krävde märkning av alla fiskeredskap (både kommersiella och fritidsfiske). Fiskarna hade inledningsvis svårt att märka sina nät eftersom märkningsutrustning inte tillhandahölls av redskapstillverkarna. Som en lösning började de märka sina redskap med etiketter för boskap. Att samarbeta med leverantörer för att underlätta enkel redskapsmärkning skulle bidra till ett mer effektivt genomförande av reglerna för redskapsmärkning. Tydliga riktlinjer för hur man rapporterar förlorade redskap saknas dock fortfarande på Island.
Vägen framför
Den slutgiltiga konsensusen var tydlig:
- Märkning av redskap är ett viktigt och kostnadseffektivt förebyggande verktyg som främjar ansvarsskyldighet, stöder återhämtning och minskar övergivande.
- Samarbete är inte förhandlingsbart. Ett framgångsrikt genomförande är beroende av ett smidigt samarbete mellan myndigheter, fiskare, icke-statliga organisationer och forskare.
- Märkning är en del av en bredare lösning. Den måste integreras med utbildning, förbättrade system för avfallshantering/återvinning av utrustning och rumslig/tidsmässig hantering av högriskaktiviteter.
- Tiden för handling är nu. Med EU:s gällande regler och globala standarder som utvecklas markerar 2026 en viktig operativ fas för att omsätta politiken i konkret skydd för marina ekosystem som Östersjön.
KIMOs roll och en uppmaning till fortsatt samarbete
KIMO hade äran att få facilitera denna viktiga dialog på uppdrag av HELCOM. Som ett nätverk av lokala myndigheter som arbetar för rena hav inser KIMO att det krävs åtgärder på alla nivåer för att bekämpa marint skräp – från internationell politik till lokal verkställighet och samhällsengagemang. Östersjön, ett känsligt och värdefullt halvslutet ekosystem, är ett utmärkt exempel på där regionalt samarbete, som HELCOM förespråkar, är avgörande.
Webinariet betonade att märkning av fiskeredskap är mer än ett byråkratiskt krav; det är ett praktiskt steg mot renare hav, större ansvarsskyldighet för fiskare och hälsosammare marina ekosystem.
KIMO uttrycker sin tacksamhet till alla talare, deltagare, HELCOM och finansiären SwAM för att de gjort detta evenemang till en succé. Dagens samtal markerar inte ett slut, utan en förstärkning av det pågående regionala engagemanget att omsätta policy i positiva åtgärder.
För mer information om webbinariet, inklusive det fullständiga sammanhanget och målen som beskrivs av HELCOM, besök evenemangssidan: https://helcom.fi/helcom-at-work/events/events-2026/webinar-how-can-marking-of-recreational-fishing-gear-help-reduce-gear-loss/
Du kan också se videoinspelningen av webbinariet på HELCOMs YouTube-kanal:
Om KIMO International:
KIMO International är ett nätverk av kommuner som arbetar tillsammans för rena och friska hav. Vi sammanför kommuner, hamnar, fiskare och andra intressenter för att hitta praktiska lösningar på havsföroreningar, skydda kustsamhällen och främja hållbara metoder.
Om HELCOM:
Kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö, även känd som Helsingforskommissionen (HELCOM), är en mellanstatlig organisation och styrande organ för konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö (Helsingforskonventionen). HELCOM arbetar för att skydda Östersjöns marina miljö från alla föroreningskällor, säkerställa återställandet av dess ekologiska balans och främja hållbar användning av dess marina resurser. Kommissionen sammanför de nio kuststaterna i Östersjön och Europeiska unionen för att fatta beslut och vidta gemensamma åtgärder.
Om Havs- och vattenmyndigheten (HAV):
Havs- och vattenmyndigheten (Havs- och vattenmyndigheten) är den myndighet som ansvarar för integrerad havs- och vattenförvaltning i Sverige. Dess uppdrag är att säkerställa hållbar användning och förvaltning av hav, sjöar och vattendrag för att uppnå god miljöstatus. Havs- och vattenmyndigheten utvecklar kunskap, ger råd och samordnar nationella insatser för att skydda akvatiska ekosystem, inklusive att bekämpa marint skräp, främja hållbart fiske och implementera nationell och EU-baserad miljölagstiftning.
