I dag KIMO Sverige släpper sin mycket efterlängtade rapport som undersöker problemet med mikroplastföroreningar från konstgräsplaner. Varje år delar KIMO Sverige ut ett stipendium för att utreda ett akut miljöproblem. Årets stipendiat Emma Brodén fokuserade sin forskning på konstgräs.
Konstgräs är populärt i Sverige som har cirka 1300 konstgräsplaner och många nya byggs varje år. Jämfört med naturgräs, tillåter konstgräs mer intensiv användning och en längre spelsäsong. På konstgräsplaner finns små pellets som kallas granulat. De ligger löst i konstgräset för att ge mjukhet och önskade egenskaper till gräset. Granulerna är oftast gjorda av syntetiskt gummi eller plast och deras ringa storlek gör att de kan klassas som mikroplaster. Granulatet sprids från gräsmattan till den naturliga miljön där de kan orsaka miljöskador.
Den nya rapporten skrevs för att bedöma omfattningen av granulatutsläppsproblemet i Sverige, och för att undersöka granulernas effekt i havet. Vidare är syftet att undersöka hur utsläppen kan minskas och undvikas genom olika skyddsåtgärder samt kartlägga olika alternativ till plastgranulat. Information har samlats in från vetenskapliga artiklar, rapporter och andra skriftliga källor, men också genom enkäter och intervjuer med svenska kommuner och myndigheter.
Resultaten visar att konstgräsplaner är en betydande källa till mikroplast. I Sverige förväntas en konstgräsplan släppa ut cirka 550 kg granulat per år. Eftersom det finns cirka 1300 konstgräsplaner i Sverige motsvarar det ett totala utsläpp på cirka 700 ton per år. Konstgräsplaner är den näst största landbaserade källan till mikroplast i Sverige (efter däckpartiklar från vägtrafiken). Med tanke på detta faktum är konstgräs en källa till mikroplastföroreningar som är mycket relevant att ta itu med.
Hur mycket av de emitterade granulerna som når havet är okänt, men granulerna har visat sig ha negativa effekter på marina organismer. En stor del av granulatens negativa påverkan orsakas av miljöfarliga ämnen som granulatet innehåller. Olika skyddsåtgärder kan vidtas för att minska utsläppen av granulat från konstgräs. Eftersom de flesta utsläpp är underhållsrelaterade (särskilt snöhantering kan orsaka betydande granulmigrering) är olika skyddsåtgärder kopplade till underhåll viktiga. Dessa förändringar i rutiner bör kombineras med fysiska installationer som ramar runt gräsmattan och speciella ytor för snöförvaring. För att undvika utsläpp till havet är det viktigt att installera granulatfilter i dagvattendräneringsbrunnar och även att placera konstgräsplanerna på säkert avstånd från vatten. De underhålls- och skyddsåtgärder som vidtas varierar mycket mellan olika gräsplaner och kommuner.
För att skyddsåtgärder ska kunna genomföras på fler ställplatser rekommenderar rapporten att kommunerna gör mer noggranna miljötillsyn och att det ställs fler krav på de förvaltare som ansvarar för underhållet av anläggningarna. Även om skyddsåtgärder kan minska utsläppen kan de inte eliminera problemet med granulatföroreningar. Idag prövas alternativ till konstgräs. Granulat av naturmaterial och nedbrytbar plast, samt granulatfria gräsmattor, utvärderas just nu av flera svenska kommuner.
Ett EU-förbud mot plast- och gummigranulat, som just nu diskuteras i EU-kommissionen, skulle kunna ge rätt incitament att hitta material med bättre lekprestanda. Det är också rimligt att anta att framtida gräslösningar kommer att variera beroende på var de används. Rapporten avslutas med en lista över åtgärder som olika intressenter kan genomföra för att minska utsläppen av miljöfarligt granulat.
Hela rapporten finns på svenska och kan laddas ner nedan.
