KIMO är glada över att ha bidragit till tre nya rapporter publicerade av Helsingforskommissionen (HELCOM), som utforskar praktiska sätt att hantera övergivna, förlorade eller på annat sätt kasserade fiskeredskap i Östersjön.
Rapporterna har författats av Ryan Metcalfe (nationell koordinator för KIMO Danmark), Henrik Vejsgaard Koch (KIMO Danmark) och den oberoende konsulten Magnus Engelbrektsson. De ingår i HELCOM:s regionala handlingsplan för marint skräp och syftar till att förse beslutsfattare och fiskerisektorn med tillgänglig, evidensbaserad information om en komplex miljöutmaning.
Att förstå problemet från olika vinklar
Var och en av de tre rapporterna undersöker en specifik aspekt av förlust av fiskeredskap och sammanför befintlig forskning, praktisk erfarenhet och insikter från den senaste policyutvecklingen.
1. Förlorade fiskeredskap i Östersjön: Sammansättning och lämpliga åtgärder för att begränsa förluster (RS8)
Fritidsfiske är en värdefull aktivitet i hela Östersjöregionen, men det bidrar också till marint skräp. Denna rapport sammanfattar vad som är känt om dessa förluster och undersöker hur ny europeisk lagstiftning kan bidra till att hantera dem.
Vad det omfattar:
– Tidigare studier som citeras i rapporten tyder på att betydande mängder fiskelina, beten och sänken går förlorade varje år, även om författarna noterar att sådana uppskattningar är förknippade med betydande osäkerhet.
– Rapporten ger en översikt över hur de baltiska länderna implementerar relevant EU-lagstiftning, inklusive direktivet om engångsplast och den reviderade fiskerikontrollförordningen.
– Den visar att flera länder implementerar system för utökat producentansvar, där tillverkare bidrar till kostnaderna för insamling och hantering av uttjänt utrustning. Vissa har börjat sätta insamlingsmål.
– Det tyder på att dessa policyramverk, även om de fortfarande är i ett tidigt skede, kan erbjuda användbara verktyg för att minska redskapsförluster över tid.
2. Bästa praxis för märkning av fiskeredskap i Östersjön (RS9)
Denna rapport undersöker hur märkning av fiskeredskap kan hjälpa till att identifiera dess ägare – ett grundläggande men viktigt steg om förlorade redskap ska kunna spåras och återlämnas, och om förlustmönster ska förstås bättre.
Vad det omfattar:
– Den bygger på FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations frivilliga riktlinjer, vilka representerar internationell enighet om god praxis.
– Den beskriver en rad olika märkningsmetoder, från enkla, hållbara etiketter som visar landskoder och fartygsidentifierare, till nyare tekniker som RFID-taggar och akustiska transpondrar som kan hjälpa till att lokalisera förlorad utrustning.
– Den ger praktiska förslag på var man ska markera olika redskapstyper – såsom nät, burar och trålar – med fokus på de delar som är mest benägna att förloras.
– Bättre märkning kan inte lösa problemet ensamt, men det kan bidra till att fastställa ansvarsskyldighet och stödja insatser för att återställa utrustning innan den blir en fara.
3. Innovativa funktioner som ett verktyg för att förebygga och minska förlust av fiskeredskap och risken för spökfiske (RS10)
Denna rapport undersöker huruvida modifieringar av redskapsdesignen kan minska den skada som orsakas om redskap förloras – i synnerhet den fortsatta fångsten av marint liv, så kallat "spökfiske".
Vad det omfattar:
– Den granskar nya idéer, såsom användningen av biologiskt nedbrytbara material i specifika delar av nät eller fällor, vilka så småningom skulle kunna brytas ner och skapa flyktvägar för marina djur.
– Den noterar exempel där sådana metoder har prövats, inklusive Sveriges krav att hummerburar ska ha flyktöppningar säkrade med obehandlad bomullstråd.
– Den erkänner att dessa idéer fortfarande är under utveckling och att frågor kvarstår om deras praktiska genomförbarhet, hållbarhet och effekt på fångstnivåerna.
– Målet är inte att erbjuda enkla lösningar, utan att lyfta fram tillvägagångssätt som kan motivera vidare undersökning.
En samarbetsinsats
Dessa rapporter är resultatet av ett samarbete mellan KIMO, Havs- och vattenmyndigheten och HELCOM-sekretariatet. De bygger på bidrag från en rad individer och organisationer som arbetar med marint skräp i Östersjön.
”Vi hoppas att dessa rapporter kommer att vara en användbar resurs för dem som arbetar för att minska effekterna av förlorade fiskeredskap”, säger Ryan Metcalfe. ”Frågan är komplex och det finns inga snabba lösningar. Men genom att sammanföra det vi vet om märkning, design och policy kan vi bidra till att stödja välgrundade diskussioner om vägen framåt.”
KIMO ser fram emot att fortsätta sitt arbete med lokala myndigheter, forskare och andra partners för att stödja praktiska insatser för att minska marint skräp i vattnen runt våra kuster.
